~ If I die young ~

 
 
 Heeej! Det var längesen men ska komma igång nu och verkligen göra upp ett strikt schema med klara över vad vi ska blogga om dagarna! Min dag börjar idag och jag tänkte berätta om denna videon och alla hästar jag har tagit och tar hand om. Detta är en glad video om hur jag har lärt mig rida påvägen tills hit där jag är nu idag!
 
 
 
Vi börjar med Sweet Milona. Hon var den första ponnyn som fick mig känna som om jag hade en egen häst och eget ansvar. Första gången jag red henne var i stora boda år 2011 på sommaren. Jag fastnade för henne ganska snabbt för hon var väldigt pigg och snabb när vi red ut. Dock inomhus när vi skulle hoppa visste man inte om hon ville eller tvärvägrade. Den 12 november 2011 hämtade jag därefter hem henne till MCR på foder där jag skulle träna, småtävla och ha kul med! Jag hade henne till den 25 april 2013 då jag fick lämna henne i Motala igen. Hon betydde jättemycket för mig och skulle äntligen få se henne till sommaren igen när vi kom dit. 
Tyvärr kommer jag aldrig få träffa min sweetie igen eftersom hon somnade in 13 Januari 2014. 
 
 
Den 13 Juni 2012 fick jag hem min första egna ponny, Legends Gandalf. När jag provred honom var han inte det lättaste projektet jag har testat. Han stegrade, studsade och ville bort från arbetet vartannat steg han tog. Jag kände inte så mycket för honom utan det var pappa som tyckte han var otroligt trevlig. Jag ville ha en utmaning men förväntade mig inte en sådan! Vi började smått träna för tränare och han blev bara lättare och lättare i dressyren. Till slut gick han i stadig form i galoppen. Vi tävlade galopp tillsammans för skojsskull. Vi hoppade mellanåt för att variera! Han blev bättre och bättre. Jag, min bror, hans tjej och tjejens kompis följde med en gång ut i snön och åkte pulka bakom Gandalf. 
Men när jag skulle träna galopp på ascotbanan galopperade han snabbare än någonsin sedan brast någonting inom honom som gjorde att han trillade ihop med mig på honom ner i ett dike där han reste sig en gång och sista gången för sitt liv. Gandalf begav han sig till trappalanda medan jag försökte få tillbaka honom. 
Han är den hästen som har lärt mig allting jag kan idag! Från att vara knappt inriden till en fin och taggad dressyr kombinerad med galopp ponny! 
Han är en extremt saknad bit av mitt liv.
 
Efter Gandalf gick bort hämtade jag hem Star Quality från samma ställe jag köpte Gandalf den 22 December 2012. Star var en femårig unghäst har jag för mig. Väldigt lugn men envis! Direkt vi kom till MCR vågade han inte gå in i boxen utan fick vänta ut honom och till sist gick han in nervöst. Riktigt gosig liten D-ponny var han. Saknar faktiskt honom när jag tänker tillbaka! Väldigt speciell var han, inomhus var han hur glad och pigg som helst medan när vi kom ut och han var JÄTTEnervös så att jag inte kunde rida ut på honom pga all trafik. Eftersom vi fick rida inomhus mycket testade vi på olika träningar att göra som vi båda har aldrig gjort förr. Han hade bland annat hoppat 80cm när han kom och när han gick hade han hoppat 1.10 utan problem. 
Vi red i halsring, hoppade i halsring, löslongerade, han gnäggade till en när man kom i stallgången och fick helt enkelt ett bra band mellan varandra. Därefter blev det tid för mig att provrida andra storhästar och Star skulle till försäljning. Hans annons hittar ni här
 
Min nuvarande egna storhäst är Sean Connery som alla säkert redan vet. Första gången jag provred honom var den 7 Juli 2013 alltså är det 1 år sedan jag provred honom imorgon! 
Vi köpte honom för alla kunde rida honom. En bra familjehäst! Det har dock varit massor av upp och nergångar. Till exempel slängde han av mig med huvudet före när jag lånade hem honom första dagen (ni ser det i videon när jag faceplantar). Han är en bestämd häst som gärna gör som han känner för, när man ställer krav på honom blir det mycket jobb för att få han på det viset man själv vill. Sean är väldigt mysig att umgås med eftersom han är mysig och kramgo när man pysslar om honom. Vi har hopptävlat tillsammans där resultaten har varit upp och ner beroende på vilken dag det är. Vi tog ungefär ett halvår åt att han skulle bli bra från alla skador han hade under tiden. Nu är vi äntligen igång och börjat tävla så smått vilket går galant och inget ska gå snett nu eftersom vi har redan haft tillräckligt med otur. 
 
 
 
Här fick ni ett långt inlägg som ni får vara nöjda med och det kommer mycket mer så småningom imorgon för nu ska jag sova och upp tidigt och rida imorgon!
 
Kram, Julia ♥
Tidigare inlägg Nyare inlägg